Zink hör till de mineral som är svårast för kroppen att ta upp från födan. Zinkupptag ökar med intag av protein. Kroppen har dessutom svårt att mobilisera ett eventuellt förråd av zink. Zink utsöndras genom sekretion från bukspottkörteln och via avföringen.

Funktion
Zink bidrar till nästan 100 olika viktiga kroppsfunktioner. Den fungerar som en cofaktor i fler än 40 viktiga enzymreaktioner, många inblandade i matsmältningen.
Enligt vissa undersökningar tillhör zink de mineral som svenskar lider störst brist på. Zink har inte enbart betydelse för omsättningen i äggstockar och testiklar, utan även för den styrning som ges av hypo-fysen. Zink spelar en avgörande roll för tillväxten. Adekvata zinkhalter krävs överallt i kroppen vid syntes av DNA och RNA, som är nödvändig för celldelning, celltillväxt och cellreparation. Syntesen av mukopolysackariderna, vilka utgör en stor del av grundsubstansen i vår kropp såväl av interstitial¬vätskan som av bindväv, brosk och ben är också zinkberoende. Även mineraliseringen av skelettet, kräver zink. Vidare ingår zink i insulin och förefaller behövas för insulinets frigörande. Det krävs vidare för frigörande av A-vitamin från dess upplagringsplats i levern och för omvandlingen av retinol till retinal.

Upptagning av zink  stimuleras av cystein som t.ex. finns  i kött, ägg och mjölkprodukter. Zink utsöndras i hög grad via urinen under kroppens katabola processer. Zink är nödvändigt för skelettbildning och läkning av sår. Zink har också en förebyggande och återställande funktion i samband med förkylningar.

Omsättningen av tryptofan i bukspottkörteln producerar pikolinsyra, vilken utsöndras till tarmlumen (tarmens insida). Här bildar pikolinsyra och zink ett komplex som möjliggör och främjar transporten av zink genom tarmväggen och ut i blod¬omloppet. Zinkmängden som tillförs blodet är direkt beroende av tillgången på pikolinsyra. Tillgängligheten på pikolinsyra är därför beroende av en normal bukspottkörtelfunktion och tillräckliga mängder tryptofan och B6-vitamin i kosten.

Huvudfunktionen hos zink är att stödja och möjliggöra enzymreaktioner. Man känner numera till mer än 200 metallhaltiga enzymer som är zinkberoende för att kunna utföra sina uppgifter. Bland  de viktigaste biokemiska substanser och processer, vid sidan av enzymerna och deras funktioner, där zink är inblandad, kan nämnas proteinsyntesen och ämnesomsättningen av kolhydrater. Det är framför allt 3 enzymer som förefaller vara extremt känsliga för zinkbrist: alkalisk fosfatas i benstommen, karboxypeptidas i bukspottkörteln och deoxytymidinkinas i underhudens bindväv.

En märkligt  samband som man har sett är att  flickor som föds av mödrar med zinkbrist tycks ha inlärningssvårigheter samt ett våldsamt och aggressivt beteende.

• Zink utgör en viktig beståndsdel i produktion, lagring och sekretion av insulin.
• Zink är en viktig beståndsdel i sädesvätskan hos män.
• Zink är mycket viktigt under graviditeten för både mamman och barnet. Komplikationer, missfall, missbildningar och barn med låg födslovikt kan bero på zinkbrist.
• Zink är nödvändigt för omvandlingen av linolsyra till gammalinolensyra (GLA).
• Zink har en viktig funktion i Cu/Zn/SOD antioxidantenzymet superoxiddismutas.
• Zink är nödvändigt för omsättningen av alkohol. Zink krävs också för att kroppen ska kunna göra sig av med mjölksyra som ackumuleras i musklerna vid motion och för att transportera koldioxid från cellerna genom blodet till lungorna.
• Smaklökarna, luktförmågan och synen avtrubbas av zinkbrist.
• Zink är nödvändigt inte bara för uppbyggandet av en stark och felfri benstomme hos det växande barnet, utan också för utvecklandet av friska och starka tänder.
• Vid låga zinkvärden krymper brässen, mjälten och lymfkörtlarna. Man får minskat antikroppsskydd och minskad aktivitet hos mördarcellerna vid zinkbrist.
• Zink har viktiga virusdödande egenskaper.
• Patienter med cancer i matstrupen lider ofta av zinkbrist.
• Zink blockerar även upptag av tungmetaller som kvicksilver, kadmium och bly samt kopparöverskott.
• En zinkfattig kost, om än måttligt, reducerar antalet spermier.
• Flera studier har visat att många män som lider av prostatit har abnormt låg zinkhalt i prostatan och sädesvätskan.
• Många forskare har rapporterat goda resultat vid behandling av akne med zink. Andra hudproblem såsom bölder och dålig kroppslukt svarar mycket positivt på en förbättrad zink¬status.
• Studier visar att patienter med reumatoid artrit har lägre zinkhalter än normalt i blodet.
• Hypoteser har framlagts att tillskott av zink i kosten kan förhindra eller försena senil demens hos vissa personer.
• Man utsöndrar extra mycket zink vid infektioner, stress och ansträngande motionspass.

Bristsymtom och terapeutisk användning
• Zink är ett av de vanligaste mineral som människor lider brist på. Extra zink behövs vid intag av stora doser av vitamin B6.
• De tydligaste tecknen på zinkbrist är dålig aptit, tillväxt¬rubbningar, hudförändringar, försämrad sårläkningsförmåga och minskad smakskärpa. Pica kan också förekomma.
• Det vanligaste symtomet på zinkbrist är hudförändringar. En femtedel av all zink i kroppen finns i huden som snabbt reagerar på brist. Akne, eksem, bölder, rosacea, hudsprickor, psoriasis, nedsatt sårläkning och håravfall, vita fläckar på finger- och tånaglar, samt spruckna naglar kan bli bättre av zinktillskott. Zinkbrist bidrar till sträckmärken, striae.
• Försenad könsmognad, prostatabesvär, impotens, utebliven produktion av spermier och ägg, utebliven ägglossning eller testikelatrofi, fostermissbildning, gomspalt, spontan abort, komplikationer under graviditeten, låg spädbarnsvikt och tillväxthämning kan märkas vid brist. Utveckling av förstorad prostata, besvär (BPH) hos äldre kan utvecklas p.g.a. långvarig zinkbrist.
• Nedsatt immunförsvar med t.ex. frekventa långdragna luftvägsinfektioner, förkylningar. Zink skyddar mot bakteriella-/och virusinfektioner.
• Lukt- och smakförmågan nedsätts och aptiten minskar.
• Stark och illaluktande kroppslukt förekommer vid zinkbrist.
• Anorexi före¬kommer vid brist. Zinktillskott hjälper många som har besvär med anorexi. Mental påverkan ses dels i form av lätta mentala störningar, dels postnatal depression och hyperaktivitet hos barn men även i form av schizofreni.
• Ledgångsreumatism, diabetes, hjärtsjukdomar, magsår, försämrad känsla för färg, utveckling av gråstarr, optikus neurit (inflammation av synnerven), dålig kroppslukt, bensår, likgiltighet, laktosintolerans, tendens till hypoglykemi eller diabetes, hjärt- och kärlstörningar, artrit, alkoholism, höga kolesterolvärden och cirros indikerar brist/ökat behov.
• Zinktillskott kan minska den totala kolesterolhalten genom att sänka LDL- och höja HDL-nivåerna.
• Försämrad funktion och tidigt åldrandet av mjälte, tymus och lymfkörtlar. Dessutom minskar antalet mördarceller och dess aktivitet liksom antikroppsproduktionen.
• Låga zinkvärden och höga kopparvärden förekommer mycket ofta vid många olika typer av cancer.
• Höga värden av prolaktin associeras med låga zinkvärden.
• Zink lagras företrädelsevis i ögonen och låga zinkvärden kan medföra synförändring, särskilt om man har svårt att särskilja gröna och blåa nyanser. Långvarig zinkbrist kan leda till ett flertal ögonsjukdomar, som t.ex. starr och makula degeneration. Man har fått positiva resultat vid behandling av ögonsjukdomar genom att på ett tidigt stadium ge höga doser av zink tillsammans med antioxidanter och t.ex. A-vitamin.
• Låga zinkvärden hos modern är associerad med eklampsi, för tidigt födda barn, barn med låg vikt och sjukliga barn.

Ökad risk för att utveckla brister
• Vegetarianer, äldre, gravida och ammande kvinnor, kvinnor med riklig menstruation, personer som bantar, personer med enterohepatisk acrodermatit eller cellsanemi. Zinkbrist är vanligt hos gravida kvinnor som inte intar zinktillskott. Vilket kan leda till missfall, graviditetsförgiftning, för tidig eller försenad och långvarig förlossning samt barn med låg födelsevikt.
• Utsöndring av zink ökar vid alkoholkonsumtion, brännskador, njursjukdomar, inflammatorisk tarmsjukdom, fjällande hudsjukdomar, infektioner, diabetes, riklig svettning (långdistanslöpare), kelatmedicinering, dialys, och vätskedrivande medicinering.
• Zinkbrist förekommer hos veganer som äter en kalori- eller proteinfattig kost samt hos personer som lider av undernäring beroende på malabsorption, felaktig kost, njur- eller leversjukdom, kronisk alkoholism, Crohns sjukdom, celiaki, korttarmsyndrom, cystisk fibros och pankreasinsufficiens. Fytater och fibrer från spannmål hämmar zinkupp¬taget vilket kan vara ett problem vid en alltför ensidig kost.
• Zinkbrist/nedsatta zinkvärden är vanligare hos äldre (+ 50). Bristande zinkvärden bidrar till varför äldre personer har sämre matlust, samt är mer infektionskänsliga. Äldre har sämre zinkupptag.
• Zinkbrist, hos dräktiga djur om än övergående, kan ge skador och beteendestörningar hos avkomman. Ett mänskligt foster kan också vara känsligt för zinkbrist hos modern och kan därför ådra sig fosterskador som följd av detta.
• Alkohol ökar urinavsöndringen av zink. Alkoholism hos modern leder till allvarlig zinkbrist hos barnet.
• Kirurgiska ingrepp, brännskador och andra externa skador samt viktminskning ökar urinavsöndringen av zink avsevärt. I Tyskland används zink allmänt bl.a. inom kirurgin då det påskyndar sårläkning.
• Den genetiska sjukdomen, atrofisk enterohepatisk akrodermatit gör att man inte kan uppta zink, vilket ger hudbesvär, diarré och minskad tillväxt hos obehandlade barn.
• En del av befolkningen som har schizofreni och andra psykiska sjukdomar har en ökad utsöndring av pyrrolämnen i urinen p.g.a. genetiska fel. Pyrroler är proteiner som binder och utsöndrar extra mängder av B6 och zink.

Bästa källorna för zink (mg/100 g)

Ostron                                 50

Torrjäst                            13,5

Krabba                               5,5

Nötstek                              4,3

Hårdost, Cheddar               4,1

Lever, nöt                             4

RDI: 15 mg från kosten.
Vid teraupetisk behandling kan man tillföra 20-50 mg zink per dag från tillskott utan några kända risker.

Vid intag av zink bör man se till att förhållandet zink/koppar är adekvat (man bör ha 10–30 ggr mer zink än koppar). Ta extra koppar vid långvarig zinkdosering (> 25 mg zink).
Upptaget av zink begränsas starkt av fytinsyra som finns i fibrer och spannmål. Zinktillskott liksom även multimineral bör inte intas i samband med fiberrika måltider. Zinktillskott bör helst tas vid sängdags och omedelbart vid uppstigandet på morgonen, helst 2 timmar före frukost och flera timmar efter sista målet, för att undvika konkurrens med andra mineral när det gäller upptag i tarmarna. Zinkbrist kan därmed upphävas utan att upptaget¬ och mängden av koppar och andra nödvändiga spårelement äventyras.

Toxiska doser
Vid dosering av över 100 mg per dag i några månader, över 200 mg per dag under några veckor, eller över 300 mg per kortare perioder har zink en immunnedsättande verkan. Det kan också leda till anemi, nedsatt HDL-kolesterolvärden samt nedsatt immunförsvar.

Interaktion med läkemedel
Positiv interaktion/ökat behov av tillskott med: analgetika, antiepileptika, antihypertensiva medel, antiinflammatoriska och antireumatiska medel, antikoagulantia, cytostatika, diuretika, kolesterol- och triglyceridsänkande medel, kortikosteroider för systemiskt bruk, laxantia, medel mot tuberkulos, medel som påverkar renin-angiotensin-systemet, medel vid magsår, medel vid Parkisonism, p-piller, psykoanaleptika, virushämmande medel, östrogen och AZT.

Negativ interaktion/undvik tillskott: diuretika.
Blandad interaktion: antibakteriella medel, antidepressiva medel, antiinflammatoriska och antireumatiska medel, diuretika. Inta zinktillskott minst 2 timmar efter intag av läkemedel.

Interaktion med näringsämnen
• Vid långtidsintag av zink samt koppartillskott bör man inta 10–30 ggr mer zink än koppar för att inte störa det viktiga zink-koppar-förhållandet.
• Vissa födoämnen hämmar zinkupptaget:¬ t.ex. en alltför fiberrik föda, med dess innehåll av fytinsyra (bröd, spannmål, nötter) och andra kelatiserande ämnen, samt kalcium och fosfor.
• Zinkbrist förekommer hos folkslag vars zinkkonsumtion i födan överstiger RDI-nivåerna, men där den zinken endast tas från vegetabiliska källor. Zinkupptaget ökar markant genom tillförsel av vitamin B6.
• Vissa undersökningar tyder på att D-vitamin hämmar zinkabsorptionen. Det antyds även att D-vitamin tillsammans med en zinkfattig kost har en ogynnsam inverkan. Vid en zinkrik kost eller vid normala  halter zink i kosten uppstår inga negativa konsekvenser.
• Överskott av zink kan minska absorptionen av koppar, järn, kalcium, bly och kadmium eftersom dessa tävlar med zinken om samma receptorer i kroppen. Det är också möjligt att zink i någon mån minskar upptaget av selen.
• Intag av alkohol och kaffe ökar utsöndringen av zink.
• Intag av sojaprotein, rödvin och laktos ökar upptag av zink.
• Intag av järn eller koppartillskott kan minska zinkvärden i kroppen.

Absorptionsbefrämjande ämnen
Vitaminer: A, F, B6, E. Mineral: Ca, Cu, P.

Synergister
Vitaminer: A, B1, B3, B5, B6, Mineral: K, Mg, Mn, Fe, Cr, P.

Antagonister
Vitaminer: B1, B10, B12, Inositol, D, E. Mineral: Co, Cr, Mn, Cu, Fe, Se, Ca, Hg, Ni, P, Pb, Cd.

referenser

Kuhnert BR. Et al. “Smoking Alters the Relationship Between Maternal Zinc Intake and Biochemical Indices of Fetal Zinc Status”.
Am J of Clin Nutr, 1992;55:981-84.

Cavdar AO. et al. “Maternal Hair Zinc Concentrations and Neural Tube Defects in Turkey”. Biol Trace Elem Res, 1991;30:81-5.

Udomkesmalee E. et al. “Effect of Vitamin A and Zinc Supplementation on Nutriture of Children in Northeast Thailand”.
Am J of Clin Nutr, 1992;56:50-57.